Bara en lång färdsträcka
Hej! Den här platsen blir inte direkt överexponerad om man säger så. Mest veckosammanfattningar. Men jag tycker det är ganska behagligt, eller vad säger ni? Perfekt när prokrastineringen tar över i alla fall.
Veckan har flutit på som vanligt. Skrivit labbrapport varje vaken timme som vanligt, och gått på den veckoenliga tour de chambre efterfesten
(tour de chambre= korridorsfest där man "turnérar" runt i allas korridorsrum. Bara för de som bor i korridoren, vi andra får komma på efterfesten). Och nu sitter jag här med i princip fem labbrapporter att skriva samtidigt och 20 flikar om buller och stirlingmotorer öppna i google chrome. Hur blev vi sånna pluggisar(?) frågade jennifer för någon dag sedan och jag kan inte mer än hålla med? Sure min studietid har många gånger innehållit att bakis-ångestplugga (the worst kind) men ändå mer behagligt än nu. Med deadline har man liksom inget val. Hela den här kursen känns onekligen som en förberedelse inför döden. Eller bara som en lång färdsträcka där livet är på paus i periferin.
(tour de chambre= korridorsfest där man "turnérar" runt i allas korridorsrum. Bara för de som bor i korridoren, vi andra får komma på efterfesten). Och nu sitter jag här med i princip fem labbrapporter att skriva samtidigt och 20 flikar om buller och stirlingmotorer öppna i google chrome. Hur blev vi sånna pluggisar(?) frågade jennifer för någon dag sedan och jag kan inte mer än hålla med? Sure min studietid har många gånger innehållit att bakis-ångestplugga (the worst kind) men ändå mer behagligt än nu. Med deadline har man liksom inget val. Hela den här kursen känns onekligen som en förberedelse inför döden. Eller bara som en lång färdsträcka där livet är på paus i periferin.
